15:e sönd. efter Tref.

Psalm 575

Psalm 243

Predikan 15:de ef. Tref. den 24/9-17 S:t Sigfrids kyrka kl. 11.oo

Texter: 2 Mos. 32: 1 – 4 + 30 – 35, 1 Tim. 6: 7 – 10 + 17 – 19, Matt. 6: 19 – 23.

Skriftetal

Oremus:

Rena o Gud våra hjärtan och samveten, så att Din Son, när Han kommer till oss, finne i oss en beredd boning. Amen.

Vi har den senaste tiden talat mycket om pengar. Vi inleder idag med ett ord från Ordspråksboken 11: 28 Den som förtröstar på rike-dom, han faller, tidigare översättning förgås, men de rättfärdiga grönskar som löven. Här har vi ånyo en varning för jordiska rikedomar.

De oomvända förlitar sig på sina rikedomar. Där har deras hjärta sitt fäste. Hur ömkansvärda är de då, när rikedomen inte hjälper vid olyckor och sjukdomar. De förgås, eftersom de inte förlitat sig på Frälsaren, som förlåter synder. Rike-domarna har inte hållit dem borta från synden, därför förgås de.

De omvända har förtröstat på Herren Jesus och därigenom blivit

rättfärdiggjorda. De har gjort gott med sina ägodelar, men inte för att få en ri-kedom att förlita sig på, utan drivits av kärlek till Gud och medmänniskan.

Till vilken grupp hör Du och jag? Ja, vi vill nog tillhöra dem, som grönskar. Det får vi, när vi hela tiden försöker bli bättre på helgelsens väg, och när vi samtidigt bekänner våra svagheter och synder.

”Välsignad vare du Herre, som lär oss Guds vilja. Helgonens skara har funnit livets källa och paradisets port.

Må också jag genom ånger och omvändelse finna vägen,

Ty jag har förfelat mitt liv.

Ropa efter mig Herre

Och rädda mig”

Låt oss bedja och bekänna så sägande:

In nomine:

Ett är nödvändigt. Det är överskriften för idag. Jesus säger i en av dagens texter:

Matt 6:33

Sök först Hans rike och Hans rättfärdighet, så skall ni få allt det andra också.

Matt 6:34

Gör er därför inga bekymmer för morgondagen. Den får själv bära sina bekymmer. Var dag har nog av sin egen plåga.

I våra dagar jagar människor hit och dit. Efter vad? Ofta vet man inte riktigt själv. Man bekymrar sig för än det ena än det andra. Någon har sagt:

Gårdagen är förbi. Morgondagen har Du inte sett och idag hjälper Herren. Kunde vi inse, hur litet allt det vi oroar oss för betyder i vårt förhållande till Gud och våra medmänniskor, så skulle vi kunna äga ”den saliga bekymmerslös-heten”. Ja, naturligtvis är det inte fel att planera, vi kan ju inte bara sluta med det och leva för stunden. Mycken jäkt och oro skulle vi kunna bli av med, om vi lägger våra liv helt i Guds händer.

Gamla texten i Sv.ps. 175

Men såsom en fågel mot himmelens höjd

Sig lyfter på lediga vingar, Han lovar sin Gud, är glad och förnöjd, När han över jorden sig svingar.

Så lyfter sig själen i hjärtelig fröjd

Till himlen med lovsång och böner.

Hur lyckligt är inte det Guds barn, som, liksom en fågel under him-melen, lyfter sig på lediga vingar över alla bekymmer och sorger här på jorden. Är detta ett privilegium förunnat få här i världen? Nej, denna kristliga dagvisa, från vilken versen är tagen, har sjungits alltifrån medeltiden av vanligt enkelt folk ute i byarna, innan dagens slit och släp börjat. Det är ingen världsflykt i denna sång.

Det enda nödvändiga är att, som en annan av dagens texter berät-tar, sitta vid Jesu fötter och lyssna. Det betyder, att vi måste avsätta en stund varje dag till detta, olika för olika människor, det kan vara bön, meditation,

samtal med Gud, bibelläsning. Samtalet med Gud och bönen är det kristna li-vets andhämtning. Utan gemenskap med Gud blir det ingen andlig tillväxt.

Det enda nödvändiga är att följa Jesus. Detta är den enda vägen till frälsning. Den tidiga kyrkan uttryckte det så: Extra ecclesiam nulla salus – utanför kyrkan ingen salighet. Visst, Gud bestämmer vilka, som skall frälsas, men uttrycket visar på allvaret i att följa den enda frälsningsvägen. Det betyder också, att vi måste vara på vår vakt mot falska profeter och villolärare.

Dagens evangelietext innehåller två varningar från Jesus till oss, en följd av det enda nödvändiga. Ordet om skattsamlandet är inte så svårt att för-stå. För Jesu rika samtida bestod inte rikedomen i pengar. Den bestod i fina mattor, vävnader, tyger, guld och juveler. Allt sådant kunde lätt tas ifrån en. Mott och mal förstör mattor och tyger, tjuvar stjäl guld och ädelstenar. När en människa samlar på dessa skatter, är hon illa ute. Hon tryggar framtiden med sina skatter och där är hennes hjärta. Jesus vill visa på att man inte kan bygga sin trygghet på jordiska ting. Ty allt jordiskt står under förgängelsen. Här finns ingen säker förvaringsort. Den enda säkra tryggheten finns i himmelen hos Gud. Den, som har sina skatter och sitt hjärta där, kan lugnt möta framtiden. Jag har funderat på det här med skatter i himmelen. Vilka är dessa skatter? Det kan ju så lätt bli gärningslära. Det måste vara andra skatter än bara ett kristet liv. Vi börjar med dopet, som blir en skatt i himmelen genom sina gå-vor: syndernas förlåtelse (för arvsynden) och evigt liv samt Andens dop. Synda-förlåtelsen (för verks- och underlåtenhetssynder) genom Jesu försoningsverk. Rättfärdiggörelsen genom tron. Gemenskapen på ett alldeles särskilt sätt med Herren Jesus i Nattvarden, med dess gåvor av förlåtelse, evigt liv och salighet. Andens gåvor, vilka vi har nytta av här på jorden. Medlemskapet i Guds rike, som börjar här och nu med medlemskapet i Kristi Kyrka på jorden. Lydnad mot Guds vilja.

Utsagan om ögat kan vara lite svårgripbarare.

Kroppens lampa är ögat. Om ditt öga är ogrumlat får hela din kropp ljus,

men om ditt öga är fördärvat blir det mörkt i hela din kropp. Om nu ljuset inom dig är mörker, hur djupt blir då inte mörkret.

Bilden av ögonen som kroppens ljus – nu lampa – har ju kommit in i vår föreställningsvärld. Vad vi skall tänka på, säger Birger Gerhardsson, är, att

Sida 4 av 6 f Hans-Åkes postilla, 15 e T -17

vi, med vår kännedom om ögat, fattar bilden något annorlunda än den ursprungligen var menad. Fast vi använder samma uttryck, föreställer vi oss, att ögonen släpper in ljus till oss, är kroppens fönster så att säga. Men då har bil-dens ursprungliga mening förändrats: Ögonen är kroppens lampor. Skillnaden är av betydelse för förståelsen.

Jesus tar alltså upp ett vanligt uttryck: Ögat är kroppens lampa. Om ögat är friskt, oskadat, då har hela kroppen ljus; är det sjukt vandrar hela människan i mörker. Är nu ljuset i oss mörker, vilket mörker är det då inte! I den He-liga Skrift finns mycket om detta par: Ljus – mörker. Ljuset är Gud och Hans himmelska rike, mörkret Satan och hans maktsfär. Med Jesus kommer det sanna ljuset in i världen på ett annat sätt än tidigare. Han är själv Ljuset. Hans efterföljare är ljusets barn och att följa Honom är att vandra i ljuset.

Det finns emellertid en fara i detta ord: Att det uppfattas som om människa skulle ha en gudagnista i sig. Enligt evangeliernas människouppfatt-ning finns ingen särskild del i människan, som skulle vara speciell, medan resten var jordisk. Människa är med hela sin varelse antingen ett ljusets barn eller också ett mörkrets. Med ande, själ och kropp, är hon antingen del av ljuset eller mörkret. Ljuset inom dig torde syfta på delaktighet i ljusets – Guds – rike, lär-jungaskapet. Att ljuset är mörker betyder, att lärjungaskapet kan vara enbart formellt och skenbart. Gerhardsson ger en omformad tolkning av Jesusordet:

Ni vet ju, att hela människan är höljd i mörker, om hennes ögon är fördärvade. Men vilket mörker vandrar hon inte i, om det himmelska ljuset hos henne inte ly-ser! Om hennes delaktighet i himmelriket endast är skenbar. Om hennes för-menta ljus är mörker. Om hon, som menar sig vara seende, i själva verket är blind. Vilket mörker!

Lärdomen vid Jesu fötter får oss att se på livet på ett nytt sätt. Själv-upptagenheten försvinner. Vi ser på vår nästa på ett nytt sätt. Det enda nöd-vändiga ger oss uppdraget att tjäna. Kh Orebäck skrev en gång: Alla behöver inte oss – men någon, några; människor som inte haft nog kraftiga armbågar, sorgsna, ensamma. Gud har gjort oss till nästa för någon vid vår vägkant. Om vi går förbi – vem vet, om då någon annan går just den vägbiten? Någon som hjäl-per.

Vi skall inte binda oss vid eller berömma oss av denna världens goda. Den helige Franciscus skriver: Av alla andra Guds gåvor till oss kunna vi icke berömma oss, emedan de icke tillhöra oss utan äro Guds. Men av vedermödans och bedrövelsens Kors kunna vi yvas, ty detta är vårt. Och fördenskull säger aposteln: Men vad mig angår, så vare det fjärran ifrån mig att berömma mig av något annat än av vår Herres, Jesu Kristi, kors.

A M E N

Bön efter predikan:

Lovad vare Gud och välsignad i evighet, som med Sitt Ord tröstar, lär, förmanar och varnar oss. Hans Helige Ande stadfäste Ordet i våra hjär-tan, att vi icke må varda glömske hörare, utan dagligen tillväxa i tro, hopp, kärlek och tålamod intill änden och så varda salige, genom Jesus Kristus, vår Herre.

Amen

Pålysningar:

Kollekten förra söndagen till vår församling uppgick till Kr, vilket härmed tacksamt erkännes. Kollekten idag tillfaller Missionsprovinsen, som arbetar med vårt gemensamma bästa. Nästa söndag predikar biskop Gö-ran. Som postludium spelas

Välönskan över församlingen:

Gud, som förmår göra mer, ja, långt mer än allt, vad vi ber eller tän-

ker, efter den kraft, som är verksam i oss, Honom tillhör äran i för-samlingen och i Kristus Jesus, alla släkten igenom, i evigheternas evighet! Amen.

Psalmer: 575: 1 – 2 Min själ, låt Gud i allt få råda, Han vet ditt väl, Han känner dig. Han är din hjälp i all din våda,

667:- Du öppnar Din hand Och mättar allt levande med nåd.

243:- Vi kristna bör tro och besinna, Vad Kristus så nådigt har lärt,

389: 1 – 4 Säll den, som håller Jesus kär Och i sitt hjärta Honom bär, Ty ingen större glädje är

389: 5 – 11 Du är en Konung, och Ditt ord Har makt i himmel och på jord

203:- Fram skrider året i sin gång, nu gulna lund och lid. Farväl med all din lust och sång

245: 7 – 8 Så ske med mig Guds goda vilja. Jag är Hans barn så har Han sagt

Psalm 203

Psalm 245

Postludium