14:e sönd. efter Tref.

Psalm 60

Högmässa 14:e efter Tref. den 17:de september 2017

S:t Sigfrids kyrka kl. 11.oo

SKRIFTETAL

In nomine …

Nåd och frid åt er i allt rikare mått genom kunskap om Gud och Jesus, vår Herre. Ty allt, som leder till liv och gudsfruk-tan, har Hans gudomliga makt skänkt oss genom kunskapen om Honom, som i Sin härlighet och kraft har kallat oss. Amen

Oremus:

Rena o Gud våra hjärtan och samveten, så att Din Son, när Han kommer

till oss, finne i oss en beredd boning. Amen.

Vi talade förra söndagen om pengar. Vi läser i Första Timotheosbrevet 6: 10 Kärleken till pengar är roten till allt ont; genom den har många förts bort från tron och vållat sig själva mycket li-dande. Vidare: 18 Säg åt dem att göra gott, att skaffa sig en rike-dom av goda gärningar, att vara frikostiga och dela med sig. 19 Så kan de samla en skatt, som är en god grund för den kommande tiden, och vinna det verkliga livet. Den saliggörande tron på förlossningen i Jesu blod är grunden för vår frälsning. Men det finns en sak till, som behövs jämte tron: Tro utan goda gärningar är död. Vi skall göra goda gärningar, därför att Gud vill det och vår nästa behöver dem. Det låter lite förvirrande och främmande med två nödvändiga ting. Visst – utan tro ingen frälsning, men utan efterföljande goda gär-ningar, är det något som fattas. Vi måste då i alla fall slå fast, att gärningarna inte är salighetsgrundande!

Ändå skall vi idag särskilt bekänna, att vi ofta vill värdera pengar för högt, kanske har vi på ett felaktigt sätt skaffat oss pengar eller ting, som vi egentligen inte hade rätt till. Vidare bekänner vi särskilt, att vi inte gör alla de goda gärningar, som vi borde.

Ja, Herren är i Sitt heliga tempel, Hans tron är i himmelen. Han är ock när dem, som har en ödmjuk och för-krossad ande. Han hör de botfärdigas suckar och vänder Sig till deras bön. Låt oss därför med förtröstan gå fram till Hans nådetron och bekänna vår synd och skuld så sägande:

In nomine …

Vi kan säga, att denna dag har tre viktiga budskap i anslutning till de tre

texterna. Överskriften är enheten i Kristus, i Honom skall vi alla ha vårt centrum, vår grund. Den gammaltestamentliga texten ger oss budskapet: Hör Min röst och håll Mitt förbund! Vi är det Nya Israel, därför gäller detta också oss. Ånyo måste det påta-las, att vi inte får leka med synden. Visst, vi kan aldrig bli syndfria i denna fallna värld, men vi måste kämpa mot det onda. Nu skall vi inte sjunka ner i ett pessimistiskt ack, ack, ack. Det sker en väldig kamp mot Själafienden och hans onda anhang! Tänker vi på att allt biståndsarbete i världen är en kamp mot det onda? Tänker vi på att betala skatt också är en kamp mot det onda: socialhjälp, sjukvård, polisväsende och försvar? Dessutom drar nog var och en av oss sitt strå till stacken med motstånd mot det onda.

Håll förbundet – förbundstanken var stark i det gamla Israel. Man hade in-gått en pakt, ett förbund mellan Gud och folket med förbindelser från båda håll. Hål-ler man förbundet, skall folket bli Guds egendomsfolk, ett rike av präster och ett he-ligt folk. Efter det att Mose framlagt Guds budskap, svarar folket: Allt vad Her-ren har talat, vill vi göra. Vi är det nya Israel. Också med oss har Gud slutit ett förbund. Alltså måste även vi säga: Allt vad Herren har talat, vill vi göra.

En viktig omständighet måste vi ha klart för oss: Vi är det nya Israel, men Gud har icke förgätit Sitt egendomsfolk. Judarna är fortfarande det folk, som Gud ut-valde framför andra folk till Sitt egendomsfolk. Som jag sagt någon gång tidigare: när vi talar om trosuppfattningar, talar vi om kristna, judar och hedningar. Judarna räknas alltså icke som hedningar.

Det andra budskapet: Håll sams i Jesu namn! Vi ser alltså, hur svårt det va-rit från Kyrkans begynnelse för människor att hålla sams. Ja, varför skulle annars Jesus bedja, att de alla skall bli ett? Det verkar ligga i människans natur att vara sig själv nog och därför kritisera andra. Själafienden har här hittat ett utmärkt sätt att så splittring. Det här är det smärtsammaste inom kristenheten. Efter tusen år av en enad kyrka – visst fanns splittring, men man höll ihop – har splittringen bara blivit värre. Vi har dock ett hopp i den ekumeniska rörelsen. Sedan måste det väl också bli så, att vi inte misstror varandra och vår uppriktighet. C. S. Lewis skriver i sin välkända bok från Hel-vetets brevskola om hur djävulen onkel Tumskruv undervisar sin unge adept djävulen Malört. Tumskruv beskriver, hur bra det är med präster, som gör församlingen till en klubb, ett kotteri. Där kommer inga kristna krav och sanningar fram så starkt, inte hel-ler nyrekrytering. Så säger han till Malört: Om du inte kan hindra din patient – han har alltså fått en man, som han skall försöka leda i fördärvet – att vara aktiv inom kyrkan, så se till, att han blir en fanatisk anhängare av något parti inom den. Han skall inte fås att ta del i dogmatiska stridigheter. Det är bara bra, om han är ointresserad därvidlag.

Jag citerar: Det verkligt nöjsamma är att uppväcka hat mellan dem, som säger ”mässa”, och dem som säger ”nattvardsgudstjänst”… Och alla de rena adiafora – vaxljus och mässkrudar, och jag vet inte vad – ger oss ett underbart verksamhetsfält. Så säger han, att hade hänsynen mellan de olika grupperna inom kyrkan varit större, skulle verklig-heten sett annorlunda ut. Nu hade man från Mörkrets rike verkligen arbetat mot detta. Ett citat till: Hade inte detta arbete varit, så skulle den rika mångfalden av guds-tjänstbruk inom den engelska statskyrkan kunnat bli en verklig drivbänk för människo-kärlek och ödmjukhet.

Vi har alla här ett ansvar för varandra. Vi måste som kristna hålla ihop mot världen, inte hatiskt hoppa på varandra. Vi måste erkänna, att vi kommer från olika traditioner och om nödvändigt föra försonliga samtal och försöka förstå varandra. Ur detta kan en större gemenskap växa fram. Den konfrontationspolitik som för närva-rande förs av vissa, och som också jag och många andra fått lida av, kan inte få fort-sätta. Det leder människor i fördärvet, både troende och icketroende. Det tredje budskapet: Vi kan bli bättre, ty Jesus har dött för oss. Förutom det viktiga och underbara budskapet om den Ene, som gjordes till synd för oss alla, så innehåller texten en annan viktig upplysning. Vi har talat om det tidigare, hur viktigt profeterandet var i det gamla Israel. Profeterna fanns i templet och profe-terade vid de stora högtiderna. Profeten Amos är en intressant gestalt i detta hänse-ende. Vid högtiden skulle domsprofetior uttalas, på Herrens befallning, mot andra folk. När Amos framsäger en domsprofetia mot det egna folket, väcker denna be-störtning. Gamla Testamentet varnar också för falska profeter, ibland kallade lycko-profeter.

Även idag finns lyckoprofeter inom de kristna samfunden, de som säger:

”Allt står väl till.” För att vinna frälsning, måste vi söka den i Jesu blod och vandra på helgelsens väg. Med tiden kom profeterandet att knytas till översteprästen, och vi ser, att så är fallet fortfarande på Jesu tid. I vanliga fall visste profeten, att Gud talade genom honom. När det emellertid gäller Kajafas, vet han inte om, att han uttalar en profetia. ”Ni förstår ingenting. Ni fattar inte, att det är bättre för er, att en enda människa dör för folket, än att hela folket går under.” Detta sade han inte av sig själv, utan som överstepräst det året talade han profetiskt.

Vi skall väl påminna oss om att detta rådslag skedde efter Jesu uppväck-

ande av Lazarus. Många började ju då följa Jesus. Här fruktade man nu för orolig-heter och romarnas vedergällning.

Kajafas hade alltså mer rätt, än han själv kunde ana. Här skulle nu Guds vilja ske och försoningsverket fullbordas. Jesus skulle dö för folket, och

inte bara för folket utan också, för att Guds skingrade barn skulle samlas och bli till ett. Människosläktet skulle alltså icke behöva

straffas och gå under. Alla människor får tillgång till frälsningen. Detta talar också Je-sus om i Joh. 10: 16 Jag har också andra får, som inte hör till den här fållan. Dessa skall Han också ta under Sin ledning, och det skall bli en hjord och en herde.

Under Jesu ledning, kan vi bli bättre kristna, bara vi kämpar än lite mer. 

Framåt, uppåt, Kristi kämpe

Lyft i höjden ditt banér! Håll din klinga skarp till striden, Låt ej skölden falla ner!

Från den stora, vita tronen Herren själv dig manar så:

”Fatta korset, kämpa troget!

Här skall du din krona få.”

Framåt, uppåt, allt att våga

För den Vän, som dog för dig!

Trotsa fiender och faror, Tapper i det helga krig!

Se, från härlighetens höjder

Frälsta skaror blicka ner,

Ropande: ”Låt ingen taga

Kronan, som emot dig ler!”

Framåt, tills som de du vunnit Och fullbordat väl ditt lopp!

Styrke dig i mörka stunder Evighetens ljusa hopp!

Framåt, uppåt, tills du vapnen

Lägger ner på fridens strand

Och dig livets krona räckes

Utav Jesu egen hand!

(F.J. Crosby)

AMEN 

Bön efter predikan:

Lovad vare Gud och välsignad i evighet, som med

Sitt Ord tröstar, lär, förmanar och varnar oss. Hans Helige Ande stadfäste Ordet i våra hjärtan, att vi icke må varda glömske hörare, utan dagligen tillväxa i tro, hopp, kärlek och tålamod intill änden och så varda salige, genom Jesus Kristus, vår Herre.

Amen

Meddelanden:

Kollekten förra söndagen till Kanneljärvi inbragte Kr., vilket här-med tacksamt erkännes. Kollekten idag tillfaller vår koinonias kassa. På onsdag är det mässa här i kyrkan kl. 1830, då vi firar S:t Matteus. Den mässan leds av undertecknad liksom även högmässan nästa söndag.

Välönskan över församlingen:

Gud, som förmår göra mer, ja, långt mer än allt vad vi ber eller tänker, efter den kraft, som är verksam i oss, Honom tillhör äran i församlingen och i

Kristus Jesus, alla släkten igenom, i evigheternas evighet! Amen

Trosbekännelsen 

Psalmer: 60:- En Fader oss förenar, En herde och en fårahjord, Ett dop, som alla renar

286:- Kom, Helige Ande, från höjden, kom ned, Ty världen är andelös vorden

57:- Sin enda grund har kyrkan I Kristus, Frälsaren, Hon är Hans egen byggnad, Den nya skapelsen.

61: 1 – 2 Lågorna är många, ljuset är ett, Ljuset Jesus Kristus

61: 3 – 5 Gåvorna är många, Anden är en, Finns i Jesus Kristus

240:- Uti Din nåd, o Fader blid, Från nu och intill evig tid Jag lämnar mig och vad jag har 58:- Hjärtan, enigt sammanslutna, Sök i Herrens hjärta ro.