11:e sönd. efter Tref.

Allt är klart för gudstjänsten

Psalm 356

Psalm 547

Predikan 11 e tref, predikan S:t Stefanus koinonia 2018-08-12

Psalmer: 356, 670, 547, predikan, 230, 92, 259

Saliga är de som är fattiga i anden, för dem tillhör himmelriket. (Matt 5:3)

Jesu ord om tullindrivaren i liknelsen illustrerar detta ord från Bergspredikans inledning. Publikanen var fattig i anden. Han vågade inte lyfta blicken mot himlen och slog sig för bröstet och bad Gud om nåd. Och just han förklarade Jesus vara rättfärdig! Salig – en som äger himmelriket.

Vi människor har så lätt för att tänka i termer av förtjänst. Men i Guds rike är det helt annorlunda. Där ges allt helt gratis på grund av en annans förtjänst: Jesus!

Episteln: Här finns ingen skillnad. Alla har syndat och saknar härligheten från Gud, och de förklaras rättfärdiga som en gåva, av hans nåd, därför att de är friköpta av Kristus Jesus. (Rom 3:22-24)

Ingen skillnad – alla är syndare – alla behöver räddas – samtidigt: alla som genom dopet och tron är förenade med Jesus ÄR rättfärdiga inför Gud!

I dagens liknelse riktar Jesus sig just till sådana som inte förstår denna grundläggande princip om att allt är av nåd i Guds rike. För några som var säkra på att de själva var rättfärdiga och som föraktade andra, berättade Jesus också denna liknelse.

Kontexten: templet – i samband med syndoffret som offrades morgon och kväll. Då stod folk i bön utanför under tiden.

4 Mos 28:3-4: Detta är vad ni ska offra till HERREN som eldoffer: två felfria årsgamla lamm som ständigt återkommande brännoffer varje dag. Det ena lammet skall du offra på morgonen, och det andra lammet skall du offra i skymningen.

När lammet offrades så stod alltså fariseen utanför och ”bad” och tackade Gud för att han var en så god människa – bättre än alla de där förfärliga syndarna. Han fastade långt mer än lagen krävde och var noga med att ge tionde av allt han tjänade.

Publikanen däremot vågade nästan inte närma sig Gud. Han slog sig för bröstet och bad om förbarmande. Djupast sett bad han: Låt välsignelsen av offret komma över mig!

Att han slog sig för bröstet innebar att han kände sig ovärdig och full av sorg och förtvivlan för vad han gjort. Bara vid ett annat tillfälle i evangelierna beskrivs ett liknande handlande: När Jesus dog (Luk 23) Vid nionde timmen: alltså då när dagens andra lamm offrades i templet – då förmörkades solen och förlåten i templet brast mitt i tu. Jesus gav upp andan. När folket såg vad som skedde slog de sig för bröstet och vände hem… Kanske var det av förtvivlan över att de var skuld till att den rättfärdige dött.

I det ögonblicket var de dagliga offren, som pekat fram på Jesu offer, överflödiga. Nu läser vi i dagens epistel: Honom (Jesus) har Gud ställt fram som en nådastol genom tron på hans blod.

I dag ställs denna nådastol fram för dig och mig i Ordet och på bordet. Nu är frågan hur vi förhåller oss till detta offer! Hur vi förhåller oss till Gud som blev människa, blev gjord till våra avskyvärda synder, och blev straffad under Guds vrede?

Som fariseen eller som publikanen?

Upphöjer jag mig själv? Jag är i varje fall bättre än de människor runt om i samhället som lever i uppenbar synd… bättre än alla som kallar sig kristna men som inte bryr sig om Guds ord…

Jag stjäl inte, lever inte som alla äktenskapsbrytare jag läser om i tidningen. I ställe ger jag tid och pengar till kyrkan och missionen…

En sak måste vi ha klart för oss: I Guds domstol kommer vi inte att dömas i jämförelse med andra – bara i jämförelse med Guds lag, hans heliga vilja!

Utrannsaka mig, Gud, och känn mitt hjärta, pröva mig och känn mina tankar. Se till om jag är på en olycksväg och led mig på den eviga vägen. (Ps 139:23-24)

Är det jag som stjäl? Stjäl äran som tillhör Gud med eget skryt och genom att upphöja mig själv? Stjäl från andra människor när jag är avundsjuk, har begär till andra människors egendom? Är jag äktenskapsbrytare i mitt hjärta, genom vad jag tänker om en annan människa, eller genom vad jag ser och läser på film och Internet?

Har jag till och med berömt mig för att tillhöra rätt kristna sammanhang?

I mötet med Guds heliga bud, finns väl bara en utväg också för dig?

Liksom publikanen slå mig för bröstet och inse att jag är skyldig till Jesu död. Och be om nåd, att hans offer ska gälla för mig!

O Jesus, det blodet, som talar så milt, ditt blod som från korset flöt neder, giv att det på mig ej må bliva förspillt. På dig jag förtröstar och beder: Gud vare mig syndare nådig.

Du som vill ha Jesus som din Frälsare, du får då höra av Jesus liksom publikanen: Han gick hem rättfärdig. Du får i tro ta emot Jesus och gå hem från gudstjänsten, ut i vardagens kallelse i glad och jublande övertygelse om att du är rättfärdig/perfekt i Guds ögon.

I den tid som nu är villa han visa sin rättfärdighet: att han både är rättfärdig och förklarar den rättfärdig som tror på Jesus.

Gud är nöjd – han kräver inte betalning två gånger.

Du som lever i ditt dop, som tar din tillflykt till Jesus, hur ditt liv än har sett ut, med djupa fall och nederlag, är i Jesus fullkomligt perfekt i Guds ögon. Du behöver inte längre, som det stod i psalmen, bäva då du ser mot himlen och tänka att dina synder står beskrivna där.

Dina synder står inte beskrivna i himlen!! Det finns ingen bok där Guds barns synder står uppskrivna. Gud för inte räkning på sina barns synder!

Ps 32: Salig är den som fått sin överträdelse förlåten, sin synd övertäckt. Salig är den människa som HERREN ej tillräknar synd.

Genom dopet och tron är du redan såsom Jesus: Så har kärleken nått sitt mål hos oss: att vi har frimodighet på domens dag. För sådan han är, sådana är också vi i den här världen. (1 Joh 4:17) Det ser du i evangeliets spegel, inte i lagens. Gud ser på dig och säger: Han har aldrig gjort något fel, alltid gjort gott!

Liksom det står om kung David: (1 Kung 14:8) Han höll mina bud och följde mig av hela sitt hjärta, så att han endast gjorde det som var rätt i mina ögon.

Detta sägs om David som är känd för stora synder – förlåten, rättfärdig genom Jesus och i Guds ögon helt felfri och perfekt!!

Därför finns det ingen synd kvar som en kristen behöver renas från när hon dött. Då är den gamla naturen slutligen död och Guds barn lever fritt och glatt hos Gud.

Rom 5:1-2 Då vi alltså har förklarats rättfärdiga av tro, har vi frid med Gud genom vår Herre Jesus Kristus. Genom honom har vi också tillträde till den nåd som vi nu står i, och vi jublar i hoppet om Guds härlighet.

Du som flyr till Jesus och stannar hos honom står i/omgiven av nåden. Du kan därför jubla i hoppet om Guds härlighet!

Kristendomen handlar djupast sett om glädjen i Kristus! Redan nu får du glädja dig över att i Jesus leva som en förlåten syndare, som har gemenskap med Gud, din och hela världens Skapare. Du får gå i frid och tjäna Herren med glädje!

Men du känner inte alltid glädje, säger du kanske? Nej, det beror på att du fortfarande lever i den av synden skadade världen. Vi kan få lida konsekvenser av både egna och andras synder, och själva är vi ”dubbelnaturer” som har den gamla människan kvar.

Det kanske till och med är så att du drabbats av så mycket jobbigt i livet, motgång, frestelser som inte släpper, sjukdom av något slag…

Och kanske du upplever att det inte tar slut. Du kanske undrar hur det kan drabba dig om Gud älskar dig och har omsorg om dig?

Käre vän! Din himmelske Fader har köpt dig fri från synd, död och dom genom Jesus. Han som inte skonade sin egen Son utan utlämnade honom för oss alla, hur skulle han kunna annat än att också skänka oss allt med honom? (Rom 8:32)

Gud Fadern har offrat allt för att frälsa dig, därför kan du frimodigt lita på att du inte är utlämnad åt slumpen utan att allt som möter dig, först har gått genom hans kärleksfulla tankar. Gud har också makten att låta allt samverka till det bästa för dig, så att du blir bevarad och når det himmelska hemmet!

Du behöver inte längre slå ner blicken, utan du får frimodigt, eftersom du äger allt i Jesus, lyfta blicken och inför Gud och människor bekänna dig till Jesus, och vila i hans nåd, vad som än händer.

Låt den helige Ande få fortsätta arbeta med dig genom Ordet och sakramenten, genom gemenskapen med Guds folk, så kommer Han också att fullborda det han har påbörjat i dig. Med Guds makt bevaras ni genom tron fram till den frälsning som är redo att uppenbaras i den sista tiden. (1 Pet 1:5)

Lyssna till predikan

Psalm 230 v2

Herrens heliga Nattvard förbereds

Psalm 259 v3

Postludium